Greek-born Spanish Mannerist Painter, 1541-1614 Considered a representative of late Renaissance Spanish art, El Greco was actually born in Greece, on the island of Crete. After studying in Venice under Titian, El Greco settled in Toledo, Spain in 1577. At the time he was wildly popular, his emotionally religious paintings being just the ticket for the hometown of the Spanish Inquisition. After his death his work was largely ignored until the beginning of the 20th century; now he considered one of the inspired geniuses of Western art. His distinctive style features bold shapes and colors, with elongated and slightly distorted figures. In Toledo El Greco was in constant demand and liked living large: he maintained a private orchestra to accompany his meals.  Related Paintings of El Greco :. | La anunciacion | The Burial of the Count of Orgaz | Fray Hortensio Felix Paravicino | The Modena Triptych | Hl. Petrus |
Related Artists:
Morbelli, Angelo
Italian, 1853-1919 Italian painter. He received his first lessons in drawing in Alessandria, and in 1867 he travelled on a local study grant to Milan, where he was based for the rest of his life. He enrolled at the Accademia di Brera and from 1867 to 1876 studied drawing and painting there under Raffaele Casnedi and Giuseppe Bertini, whose influence is seen in both the subject-matter and technique of his early works. These include perspectival views, anecdotal genre scenes and history paintings. In the Dying Goethe (1880; Alessandria, Pin. Civ.) the theatrical setting, enriched by a sophisticated execution and a well-modulated use of colour, derives from the teaching of Casnedi and Bertini, while the historic-romantic quality of this painting also recalls the style of Francesco Hayez. In the years that followed, Morbelli began to concentrate more on themes such as labour and the life of the poor, influenced perhaps by Realist painters of the 1880s such as Achille D'Orsi, Francesco Paolo Michetti and Teofilo Patini. Morbelli's Return to the Stable
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
GILLOT, Claude
French Painter, 1673-1722 French draughtsman, printmaker and painter. He was the son of an embroiderer and painter of ornaments, who doubtless trained him before he entered the Paris studio of Jean-Baptiste Corneille about 1690; there he learnt to paint and etch. In 1710 he was approved by the Academie Royale; he was received as a history painter five years later, on presentation of the Nailing of Christ to the Cross . Although he painted other elevated subjects, including a Death of the Virgin (1715; untraced) for his native Langres, he was most active as a draughtsman and printmaker specializing in theatre and genre scenes, as well as bacchanals and designs for decorations. Gillot's principal source of inspiration was the popular theatre; he is said to have run a puppet theatre, to have written plays and once to have been in charge of sets, machinery and costume for the opera. This interest was to have a profound effect on the art of his principal pupil, Antoine Watteau